Kroki 2015 04 11 Att fanga levandet med visuella metaforer? To capture the living with visual metaphors?

936 ord / words 2015 04 12 (scroll down for english version)

Idag lärde jag mig verkligen något. I vår dansande modell som var otroligt duktig och inspirerande, såg jag tydligt hur uttrycket skapas av rörelsen och att det jag försöker fånga på pappret är en bild av ljus- och skuggfläckars spel över modellen och rummet. Orden och tanken leder lätt till att säga att det är en ”fryst” bild, men det blir fel även om de former jag tecknar blir beständiga och är dokumentativa men de är inte enbart det. Illusionen jag vill ge är dessa fläckars rörelse. Att de en tusendelssekund innan hade en annan form, och genom sin rörelse och förändring av formen beskriver inte bara kroppen som en solid form utan kroppens rörelse – uttrycket som kommer från modellen som person.

Eftersom jag ser våra kroppar som manifestationer av rörelse så ser jag också tänkandet och kännandet som en rörelse då det är något vi gör med vår kropp.
Det går att iaktta om man koncentrerar sig och fokuserar riktigt noga på var t.ex. pekfingrets rörelse börjar, genom att sitta stilla och bara röra pekfingret och försöka hitta dess rörelses början. Jag kallar rörelsens ursprung för andlighet eller det levande.

I den rörelsen så rör vi oss, vi tänker och vi talar. Orden hittar vi på för att peka på något speciellt för andra och även inför oss själva i tänkandets evigt pågående rörelse. De blir som stopp, i rörelsen, referenspunkter. Det jag kom att tänka på under tecknandet var att jag kanske försöker hitta motsvarande ”stopp” eller referenspunkter? Det är inte ord jag letar efter utan form och deras relationer till varandra i bild. Även ord har omfattning och utbredning, och precis på samma sätt som i mitt tecknande utgår de från kroppsliga erfarenheter. Språket och orden får mening genom sin relation till det kroppsliga. Det blir särskilt tydligt när det gäller prepositioner som i, på, ovan, under, etc.. Kanske är varje ord en metafor för något av det vi uppfattar i verkligheten, audiella metaforer ? Kanske är mina ljus- och skuggfläckar visuella metaforer?
Oavsett om det finns någon motsvarighet mellan det tecknade och det talade så är Kroppens rörelse ett uttryck för en evigt pågående rörelse (vari tänkandet ingår), levandet som jag försöker fånga genom att teckna ljus- och skuggfläckars spel.
Jag är glad att jag gick den här gången.

Today, I really learned something. In our dancing model, who was incredibly talented and inspiring, I clearly saw how the expression I try to capture is created by the movements and what I try to put down on the paper is spots of light- and shadows playing over the model and the room. The words and the thought easily lead me to describe it as a “frozen” picture, but it is wrong even if the shapes will last as spots on paper and that they are in that sense documentative, but it is not all. The illusion I chase is these spots movements and changes. For just a part thousand second before I put them down, they had a different shape and by their movements and changing shapes it does not only describe the body as a solid form but the body’s movement – the expression that originates from the model as a person.
Since I view our bodies as manifestations of movement I also consider the thinking and feeling as an act and a movement since it is something we do with our bodies.
It is possible to watch by concentrating and focusing really careful on, for instance, where the beginning of the move of the appendix finger starts. By sitting still and trying to move only the appendix finger and try to find its beginning…
I call this original move for spirituality or the living.

In that movement we act, we think and speak. We make up the words to point at something special for others to notice and for ourselves in this eternally ongoing move of thinking. The words becomes stops in the move, spots of reference. What hit me while I was sketching is that maybe I try to find and make stops or references in the picture? It is not words I am looking for but shapes and their relations to each other in a picture. Even words has extensions and a profilerations, and in the same way as in my sketching they emanate from bodily experiences. The language and the words get their meaning through their relationship to the bodily. It is evident when it comes to prepositions like in, on, above, under, etc … Maybe every word we use is a metaphor for something we attend to in reality, audial metaphors? Maybe my spots of lights and shadows are visual metaphors?
Nonetheless there is any correspondence between sketching and speaking the Movement of the body is an expression of an eternally ongoing movement (where the thinking is a part), the living which I try to capture by sketching spots of light and shadow playing.
I am really glad I attended today!